klara

sommar 2011. tänker: fan vad dumt att bli kär nu. ett år kvar till studenten och riktiga livet. HELVETE vad dumt men om man kunde bestämma vad man kände hade jag nog aldrig känt något för dig över huvud taget. vi har ett bäst före-datum, sa jag bestämt till mig själv. till alla som ville lyssna. till alla utom dig. vi lääär ju göra slut till studenten. 

 

våren 2012. SKRIK GRÅT PANIK. slutet är så nära att jag känner kanten med tårna. jag sa det från början, att vi hade ett bäst före-datum, men nu vill jag ju inte tro på det längre. jag vill inte ha det längre säger jag ju. den här gången ville jag aldrig ha rätt. vi ger det sommaren, säger vi till slut. sen får vi se.

 

hösten 2012. vi ligger i din säng. du har snart varit min i 14 månader. det finns ingen som skrattar som du. borrar in ansiktet i din hals och sjunger tyst med jag känner smaken av din tunga när jag andas in/för dina kalla händer djupt under mitt varma skinn/så länge rymden är oändlig är jag alltid din din. "jag vill plugga i paris" "mm skulle också vilja det om jag var du" "tänkte kanske läsa en kurs som är två månader. så funkar det med oss också." "jag kan komma och hälsa på" "mm. två månader klarar vi ju." sedan kysser jag dig så hårt hårt hårt jag bara kan för vem fan kunde gissa att vi skulle vara såhär mycket på riktigt. inte jag i alla fall.