att önska desperat

jag vet inte vad jag behöver riktigt men jag vet att jag vill ha någon ungefär som jag.

någon som ser världen genom samma filter
med den där svärtan
någon som förstår en ensam promenad en fredagkväll
som också dygnar ibland bara för att
varför sova när det inte finns något att vakna till?

någon som också letar efter ett Stort Kanske.
eller bara något man kan kalla jag.



någon som kan bara hålla min hand.

jag vet att det kändes bra med dina fingrar plus mina fingrar och att du har de finaste nyckelbenen jag sett men jag vet inte om du är någon.

att förstöra för sig själv är det enklaste i livet (part 5)

har tänkt som markus, ni vet
där nere står bänken där vi satt kvällen när vi vart ihop
funderar på att bära iväg den och glömma bort

men insåg idag



att någon annan redan gjort det


om jag inte kan bära iväg bänken, kan jag glömma då?
fast egentligen;
vill jag glömma?

RSS 2.0