vad jag bryr mig om nu
jag gråter så att blodkärlen spricker och röda fläckar slår ut över de mörka ringarna under ögonen. han snorar och snörvlar men är ändå det vackraste jag någonsin sett. vi säger casual förhållande om och om igen men ingen av oss vet vad det egentligen innebär. det gör ont men det är bättre än alternativet och det får väl vara så i nuläget.
är så rädd att hamna där igen. att det ska kännas som 2009 och göra ont att andas. är så rädd för spellistor med: ju mer jag trott på kärlek ju mer har den förvridits ju mer jag hatat den ju starkare har känslan blivit det är svårt att älska men svårare att inte så nu står jag här och brinner under lågorna på himlen/det var någonting som fastna på mig nåt som aldrig helt försvann fan fan fan det skulle vart du/jag har saknat ditt skratt jag har saknat ditt hår jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går/samma nätter väntar alla utan dig är alla kalla långa mörka utan sömn
längtar efter att klättra in i en privat trädgård i notting hill. efter att ta av sig skorna och dansa på ett femtiotalshak. att stå hand i hand och se byggnader rasa till where is my mind. eller tre långsamma pussar, i mungipan, strax under hakbenet, över höger öga, och sedan åka moped genom Montmartre.
efter något som inte finns på riktigt men det borde det göra, det borde kunna finnas.
gubbängen 04:52
det börjar ljusna utanför fönstret och fyllan går över i någon sorts gråzon. vi är trötta tysta och det blir liksom inte så mycket av den där efterfesten. istället kryper vi ihop i sängen, alla tre. den är en och tjugo så det är lite trångt men det går. jag somnar så, med en varm kropp på varje sida och armar och händer i en enda röra och det är bara så sjukt, att två människor man egentligen inte ens känner kan vara en sån satans trygghet. att det kan vara så enkelt och fint. att de kan fylla en med någonting och bedöva det där obestämda svåra mörka i alla fall för en natt.
I miss you, miss you
Where are you and I'm so sorry I cannot sleep I cannot dream tonight I need somebody and ALWAYS THIS SICK STRANGE DARKNESS COMES CREEPING ON SO HAUNTING EVERY TIME and as I stared I counted the webs from all the spiders catching things and eating their insides like indecision to call you and hear your voice of treason will you come home and stop the pain tonight stop this pain tonight
what's the point of doing anything
får inget jobb. får ingen sömn. får ingenting som egentligen gör att jag vill gå upp ur sängen. vill känna något men om jag gör det längtar jag efter den tysta tomheten igen. det är ett ständigt kliande i mig, det går som en stöt genom skelettet. en rastlöshet som förlamas men inte kvävs av trötthet trötthet trötthet. undrar hur många gånger jag säger att jag inte vill leva lite sådär på skoj och kommer på mig själv med att mena det tilll nästan hälften. världen verkar långsam och grumlig och den passar inte mig.
lägesrapport 7/4
jag slits konstant mellan ytterligheter. vill vara själv, vill vara med andra. vill vara full, vill vara nykter. vill vara här, vill vara var som helst annars. vill vara kär, vill bara hångla. vill ha honom, vill ha vad som helst annat. vill ha frihet, vill stanna i gymnasiet för alltid.
ska det vara såhär? ska det verkligen det? allt bara sliter på mina ledband och nerver. jag vill bara att någonting, vad som helst, ska vara enkelt och självklart och rakt igenom rätt.
/bara jag och plogbilen är vaken/
precis där och precis då, i en soffa i paris med flera meter mellan oss, sätter han kanske fingret på det som borde sagts från början.
vi har ingenting gemensamt vi kanske inte passar ihop
och det är sant och det är falskt och jag går i sär och jag håller ihop mig själv med våld och vi pratar lågmält och gråter båda två tills vi skjuter det under mattan igen, precis som med allt annat. jag älskar ju honom ändå. vad kan man göra åt det egentligen.
mänsklig värme snälla kom närmre
ber: ikväll vill jag känna ingenting och får min vilja igenom.
gråskala&bedövning.
tom tom tom tom hör ni hur jag ekar
