once you're gone you can never come back
när jag var yngre kröp orden ur mig, jag hade inte kunnat stoppa det om jag velat. jag ville berätta allt minnas allt exakt allt allt allt, speciellt när jag var fjorton och dödskär men ännu mer när jag var femton och pulveriserad och skrev ett brev om dagen till honom som jag sedan la längst ner i en låda och är livrädd för att hitta. det här känns främmande nu. jag har inte samma behov av att uttrycka mig såhär. jag som älskade det så mycket och drömde om allt jag skulle kunna göra när jag väl fått språket att lyda mig. men jag har andra drömmar nu.
***
röker camel activate och de smakar som sista sommarlovet när jag lovade mig själv att jag skulle ha SÅ JÄVLA FUCKING KUL och våga allt och skratta högt och det var inget som stod ivägen för jag var inte kär i någon alls för en gångs skull. det var innan vi visste att sommaren skulle bli omöjlig att glömma på helt fel sätt av helt fel anledningar. istället för livets sommar blev det dödens sommar och det var det väl egentligen redan från början. det sista sommarlovet. ungdomens död. att tvingas återfödas in i något ännu svårare. kontrasterna bleknar för varje år, det som varit svart eller vitt går in i mjuka gråtoner.
***
jag sover inte mer än 5 timmar per natt. inte för att jag stirrar upp i taket och vrider in mig i lakan utan för att det händer så mycket. jag lever så mycket. jag har inte tid att sova. sista tåget från uppsala trots att det är vardag, nattbussen ut i västerort, äntligen till hans säng. han formar sin kropp efter min i sömnen. jag lägger huvudet i sluttningen mellan bröst och axel, precis under hans nyckelben, där jag vet att han vill ha det. vi lever i symbios nu, vi kan andas genom varandra utan att skada oss. snart är det två år sedan vi träffades första gången och jag visste inte att man kunde känna sig så trygg med någon som skulle kunna ta sönder en så lätt om hen ville.
cut open my sternum and pull my little ribs around you
Jag undrar om ni har tittat på samma ansikte niohundranittionio gånger men den tusende gången ändå drabbats av det så att alla inälvor vrider sig och hela bröstkorgen skriker. Om ni vet hur det känns när någon ni älskar pressar er så hårt mot kroppen att det blir svårt att andas. Jag undrar om ni får sova bredvid den ni skulle välja framför alla andra i hela världen. Vet ni hur det känns när alla dumma kärlekssånger går att applicera, när home is wherever I'm with you och if someone believed me they would be as in love with you as I am är det enda sättet att förklara? Jag undrar om någon har lyckats med det ni trodde var omöjligt, att få er att tycka att ni är okej, någon som sett under alla stenar och stannat. Om den som får era hjärtan att feberbulta vill ta hand om er varje gång ni gråter.
Vet ni hur det känns att kunna någons kropp som om den bara var en förlängning av er själv, att kunna varje vinkel och märke, att förutse alla reaktioner? Har ni någonsin blivit rörd av någon som vet exakt vad er hud vill? Jag undrar om ni har kysst någon fler gånger än vad ni någonsin hade kunnat räkna till men aldrig någonsin minskar hungern och aldrig någonsin blir det rutin och aldrig någonsin skulle ni kunna tröttna på de läpparna.
Jag hoppas att ni har det och jag hoppas att ni får det och jag hoppas att ni en dag också känner er så trygga att ni borde vara odödliga trots att ni har placerat hjärtat mellan någon annans tänder.
sticks and stones may break my bones but only you can break my heart
det är fjorton minuter till bussen går och jag hatar minusgrader. står ändå still och röker två cigaretter på raken. camel activate smakar sommarlov och skolavslutning, som den första natten på mitt sista sommarlov när han fortfarande var en främling och jag kände mig så jävla odödlig och oövervinnerlig och ostoppbar. fan vad dum och naiv jag var. snöflingorna ser ut som körsbärsblad i gatljuset. undrar om det är bättre eller sämre nu, om jag är bättre eller sämre. bättre tror jag.
~*~*~*~*~*~*~*'~
lördag kväll och jag står på en full klubb och ser två band som är som oupptäckta öar, låtarna alldeles orörda av min falsksång och smutsiga tankar. tigger en snus och känner mig fan rätt snygg när nikotinet rusar genom kroppen. dricker bara en öl men huvudet är rusigt av värme, syrebrist och för lite sömn. det är egentligen en helt vanlig kväll, men det är första gången jag känner att det skulle kunna finnas ett liv efter honom. att jag inte kommer dö den dagen det tar slut. att jag kan vara hel helt på egen hand. det är det största som har hänt på mycket, mycket länge.
farväl mitt 2012
inledde året på en hemmafest med mina bästa vänner och mötte upp malte vid fyra.
hela vårterminen var en enda lång nedräkning till studenten och det känns som om jag var ute varje helg. hade kanske mina roligaste utekvällar på ace med sarah, alina och louise när de fortfarande bodde i stockholm. studentskivorna och de mer eller mindre planerade utstyrslarna avlöste varandra. hade rödvinskvällar med albin och samuel. fina bästa samuel. i mars åkte jag och malte till paris och trots att allting var så fint kändes det så instabilt. i april åkte vi till england med eng c och jag var alldeles genomledsen men lyckades ha så jävla kul. åkte med julia till camden, drack rödvin på hotellrummet och såg ett fotbollsderby på en överfull bar. valborgsglitter var en av mina bästa kvällar, ännu mer speciell i efterhand eftersom att så många jag träffade där skulle bli så viktiga för mig.
sedan var det dags för tre års gymnasiestudier att ta slut. mösspåtagning, flakförberedelser, de allra sista inlämningarna och proven och sedan. champagnefrukost, tårar i klassrummet, betyg och utmärkelser, flak, mottagning och fest. jag slutade inte dricka förrän 8 på morgonen, på bussen hem.
jag började jobba måndagen efter studenten och jobbade sen hela sommaren förutom en vecka när jag var i skåne. försökte ha sommarlov ändå. var på hultsfred, firade midsommar på utö, åkte till göteborg, träffade finfina människor, hängde i parker, var på popagande och way out west äntligen. väl godkänt trots att jag bara kom in på klubb en kväll. hade en av årets allra roligaste dagar när jag och samuel förade på grönan. vi spetsade vår cola med minttu och åkte alla bergochdalbanor och karuseller innan vi gick ut i natten.
var ledig nästan hela september så det var ungefär mitt sommarlov, men då gjorde jag mest ingenting. sista veckan började jag på mitt nya, fasta heltidsjobb. jag och malte firade ett år. vi hade taco night, jag och julia åkte till gbg och såg xx. första helgen i december var jag i västerås och hälsade på josefin med alina och olivia. har sällan trivts så bra. lagom till min födelsedag blev det snökaos så mina planer blev inställda, men oden fanns i alla fall i närheten. jens och rödvin tröstade mig en torsdag, jag var på glöggfest, klädde granen. så blev det jul och sen blev det nyår igen. den här gången tog julia med mig till en snygg överfull etta där folk rökte inomhus och jag dansade i fuskpäls med min flaska mousserande i handen.
trots att jag gått på färre spelningar än tidigare år har det varit ett bra musikår. har sällan upptäckt så mycket nytt. såg kent tre gånger, bland annat på sjöhistoriska vilket kan vara min favorit någonsin. mänsklig värme blev praktiskt taget mitt soundtrack i år så honom+laakso+hets på cirkus var en höjdpunkt. såg the xx tre gånger och blev mer förälskad i oliver sim för varje gång. how to dress well i annedalskyrkan, bon iver och bombay bicycle club och the cure och far&son och nääk ja ni hör ju.
men främst är 2012 året då jag aldrig kysste någon annan än honom. jag var hans varenda dag och varenda natt. vi har bråkat och skrikit och gråtit men fan i helvete vad vi älskat varandra. fan i helvete vad jag älskar honom. allt med honom.
you pray for rain I pray for blindness//dina sömnlösa nätter
jag tappar räkningen på hur många nätter vi spenderar såhär. varenda en känns som en feberdröm. du sover aldrig. jag vill vara vaken med dig men faller handlöst för sömnen varenda gång. min kropp är för tung och mina ögon fulla av småsten. jag vaknar oftare än vanligt, kanske är jag orolig för dig. vill bara se att du är kvar. du står i fönstret och röker, du sitter på mattan och spelar tv-spel, du ligger bredvid mig i sängen med datorn på magen. nästan varje natt snyftar jag lågmält utan att i dagsljus kunna minnas vad jag har att vara ledsen över.
längtar jämt till timmarna innan min väckarklocka ringer, när du stänger av allt annat och kommer och håller om mig med huvudet vilandes mot min nacke. då gör jag allt för att hålla mig vaken. då är jag nästan lycklig.
///vi kan ha trampat snett men det här är sinnessjukt///
det är torsdag och knappt kväll men vi köper ändå en flaska rödvin. min bästa vän sitter mittemot mig på dovas och jag gråter öppet. märker knappt att jag gör det längre. det droppar ner på bordet. vill inte vara ensam någonsin så får åka med honom hem och sova på hans soffa. tänker att om jag inte hade haft såna vänner som jag har hade jag gett upp för länge sen.
*
så fort jag är ensam känns det som om jag kvävs. fulgråter på tåget. ont i magen, skakar, fryser, svettas, all tid fokuseras på att inte lägga mig ner och skrika i snön. hemma ligger jag bara i sängen och kan inte röra mig. allt. gör. ont. äter inte på lunchen, jag går ute och kedjeröker tills händerna är röda och alldeles stelfrusna. de har huggit ner mitt favoritträd, det vackraste trädet jag visste. passerar stubben och hulkar ner i vanten. känns som jag förlorat en vän.
*
på julbordet är alkoholen gratis så jag fyller mig så gott det går. glögg, snaps, vitt vin, öl, rött vin, någon drink till efterrätt. vet inte när sprit blev min främsta problemlösare men så fort jag börjar känna värmen i magen mår jag bättre igen. tappar känsel i tungan av snapsen. vi åker in till stan, kommer in på en klubb vi är sex år för unga för. där och då kan jag bara skratta åt allt. åt schlagergolvet, åt medelålders män som grindar, åt att mitt hjärta gör så fruktansvärt ont. snusar utan att spy och mår ändå rätt bra. tills vi säger hejdå och jag sitter på nattbussen hem. ensam igen.
I still feel you and the taste of cigarettes what could I ever run to just tell me it's tearing you apart just tell me you cannot sleep
kan inte skriva här som vanligt längre. det går inte. vet inte hur jag ska lösa det. vill ju inte förlora er som fortfarande läser. vill inte ha en ny blogg egentligen. vill inte ha en låst blogg egentligen heller.
återkommer.
can I wake you up is it late enough?
du har ett sätt att aldrig knacka, bara sparka in dörren. sedan första gången jag såg dig. pratade med dig. träffade dig. det är min värsta födelsedag någonsin, stockholm är så jävla handlingsförlamat på vintern och då står du i dörröppningen. enligt facebook är du singel igen. du kommer till stockholm snart, du vill träffas och jag tänker att jag har varit i göteborg tre gånger på ett halvår och vet att du har varit här, här i min lilla skitort till och med, men nu passar det. men det säger jag inte. visst ska vi träffas, säger jag bara. DET VAR TVÅ ÅR SEDAN SIST. du är mitt allra största tänk om.
minns. allt.
hånglade med andra för att låtsas att du inte fanns. funkade inte. du skickade alltid rebusar till mig som jag aldrig kunde lösa och en gång stod det JAG SKA TILL STOCKHOLM. skrev tusentals ord om dig och Det Omöjliga Avståndet. vi stod på trappan och du kysste mig och du var precis lagom lång och aldrig har väl mitt hjärta varit så nära att hoppa ur mig. hur avståndet sedan blev ännu längre när vi var tvungna att erkänna att nej det här var inte vad vi ville ha. att något så nära kan vara så långt bort sjöng du för mig en gång i skype och jag spelade in det och lyssnade på det häromdagen och så kände jag hela tiden då.
din alltid alltid
sommar 2011. tänker: fan vad dumt att bli kär nu. ett år kvar till studenten och riktiga livet. HELVETE vad dumt men om man kunde bestämma vad man kände hade jag nog aldrig känt något för dig över huvud taget. vi har ett bäst före-datum, sa jag bestämt till mig själv. till alla som ville lyssna. till alla utom dig. vi lääär ju göra slut till studenten.
våren 2012. SKRIK GRÅT PANIK. slutet är så nära att jag känner kanten med tårna. jag sa det från början, att vi hade ett bäst före-datum, men nu vill jag ju inte tro på det längre. jag vill inte ha det längre säger jag ju. den här gången ville jag aldrig ha rätt. vi ger det sommaren, säger vi till slut. sen får vi se.
hösten 2012. vi ligger i din säng. du har snart varit min i 14 månader. det finns ingen som skrattar som du. borrar in ansiktet i din hals och sjunger tyst med jag känner smaken av din tunga när jag andas in/för dina kalla händer djupt under mitt varma skinn/så länge rymden är oändlig är jag alltid din din. "jag vill plugga i paris" "mm skulle också vilja det om jag var du" "tänkte kanske läsa en kurs som är två månader. så funkar det med oss också." "jag kan komma och hälsa på" "mm. två månader klarar vi ju." sedan kysser jag dig så hårt hårt hårt jag bara kan för vem fan kunde gissa att vi skulle vara såhär mycket på riktigt. inte jag i alla fall.
låt mig berätta om simon
låt mig berätta om min kompis simon. första gången jag såg honom var på bild. min vän som precis hade börjat i samma klass som honom skickade den till mig och sa herregud titta vilka snygga killar det finns här. snart såg jag honom överallt, för simon är en sån som märks. syns och hörs. den våren kärade jag ner mig något fruktansvärt i simon. jag skrev dikter om det guldiga i hans ögon och om hur fruktansvärt jävla gärna jag ville att han skulle vilja ha mig. det ville han nog aldrig men helvete vad han kan få en att känna sig speciell. det finns ingen här som aldrig har varit kär i simon, brukade jag säga. det gick över för mig men ibland brände det till när jag såg honom med någon annan. det var en kväll en fest när vi var närmare än vanligt, när vi låg och pratade i samma säng som jag ett halvår senare skulle dela för första gången med malte, och jag kände igen hur jävla gärna jag önskade att han ville ha mig. men aldrig närmare än så.
simon har de djupaste bruna ögonen och det största mest smittsamma leendet. hans hår är blont och storlockigt och han vill alltid klippa av det och jag säger alltid till honom att inte göra det. kroppen är en fotbollsspelares, med muskler och breda lår. han är den minst störiga gitarrkille jag någonsin träffat. med den allra lenaste rösten. vad han egentligen känner och för vilka är det nog bara han som vet, men utåt älskar han ungefär alla. han kommer emot en i korridorerna med utbredda armar som om man är den enda i hela världen han vill träffa. han är sprallig och gosig på fyllan och charmig som ingen annan.
simon är inte min bästa vän eller min stora kärlek. men han är min skolkamrat, den roligaste på alla fester, den knäppaste på alla bakfyllefrukostar, den livligaste på alla spelningar och häng. för simon är och kommer aldrig att bara ha varit. det var över ett år sedan jag träffade honom och jag kommer aldrig träffa honom igen. men jag tänker på honom varje dag och ibland så känns han jävligt nära och fan vad jag kan sakna honom. jag vet ju inte ens om vi fortfarande skulle haft kontakt efter studenten men jag vill tro det.
jag kommer alltid vara tacksam för simon. när malte hade tillbringat en natt och en hel festival med mig utan att komma till och alla hans vänner sa att jag var ett fejkluder och att han skulle strunta i mig så var simon den enda som trodde på oss. som sa att vi kanske kunde bli något. han fick aldrig se oss tillsammans på riktigt. kanske hade vi aldrig blivit något på riktigt om det inte hade blivit som det blev. hur som helst är det förtroendet, din bästa väns hjärta, det allra vackraste jag någonsin fått. tack simon. puss.
kan du inte va tyst nu
går ut och går för att regnet är så himla tunt, puderregn, som det måste kännas att gå rakt in i ett moln. mörka knotor till grenar står ut mot det jämna vidsträckta ljusgrå. döende löv är en explosion mot kalla betonghus. jag älskar björkar, jag älskar att de har zebrastammar och att deras löv är formade som droppar, jag vill minnas varenda en. går längs skogsslingan men mossan kan inte dämpa motorvägsljuden. här i min ort är flykten aldrig långt borta. jag kan ibland vara glad över att jag tillbringat hela min barndom och alla mina skolår här, för en dag kommer jag att lämna det här skitstället och då kommer det att vara som en konserv för min ungdom.
döden är det enda lyckliga slutet
mina händer doftar alltid vitlök. han har en svullen blå bruten tumme som gör för ont för att ta i mig med. snart är neonskyltar högt över huvuden och snöflingor det enda som syns.
läser drömfakulteten och dröjer kvar vid varje sida. tänker på Valerie Solanas och cigaretter hela kvällarna. orkar inte hata mig själv mer. kan jag få vara klar med självhat?
jag ska göra en spellista om hur det känns att vara kär, om den stenhårda vinkelräta sanningen. tänker jag. sätter ihop låtar men vänta nu känns det inte så längre. så tar bort och gör om. nej vänta såhär är det inte heller. tar bort och gör om. det är så flytande onåbart och jag skulle sluta om jag kunde. tror jag. det finns så mycket med oss att tycka om, bara man ser det i rätt ljus.
//för dina varma händer djupt under mitt kalla skinn//
de tidiga morgnarna på väg till jobbet. bara de hundranånting stegen till bussen. bara då känner jag mig hemma i den här världen. det är bara mörkt och tyst och bara jag. bara mina andetag och ingen som kan se mig. ingen att låtsas för.
tror att jag har blivit en egen planet för jag når ingen. ingen når mig. fullständig jävla radiotystnad precis när mörkret sluter sig närmare.
snart kommer mina soltimmar ligga på noll och jag äter ju d-vitamin nu men helvete varför fungerar det inte varför är insidan av mig lika svart oljig klibbig varför vill jag ändå lyssna på anton kristiansson och röka cigaretter i smyg på långa ensamma promenader och byta håll när jag skymtar en annan levande varelse. precis som förra hösten.
tjugosjätte september igen
för exakt ett år sedan det vill säga 52 veckor 365 dagar en jävla massa timmar minuter och sekunder, en jävla massa nätter och morgnar och helger och ligg, frågade jag honom om han ville bli min pojkvän och han sa ja.
hur fan har det hunnit gå ett år och hur fan är det bättre än någonsin och hur fan har jag förtjänat det här? det kommer jag aldrig förstå. det finns faktiskt mycket jag aldrig kommer att förstå. vet bara att jag är kär och glad och gärna vill fortsätta vara det.
↔
vi ser exakt en minut nitton sekunder av filmen innan han viskar kan vi inte hångla istället? jag gillar att hångla. älskling det är väl klart att vi ska göra det. man ska hångla så mycket det bara går med dem man tycker om på det sättet, det är väl det bästa rådet jag har att ge.
♣
och jag vill hångla med honom överallt. i alla sängar, i alla hissar, på alla dansgolv, på alla tåg och nattbussar och parkbänkar i hela stan. full eller nykter eller frisk eller sjuk i huvudet eller glad eller ledsen, mjukt och snällt eller intensivt eller sömndrucket. bara det är hans jävla mun och skäggstubb och ögonen med en brun fläck i. bara det är hans höftben och hals och långa knotiga fingrar.
