tonårsklyscha
varje gång han glömmer något hos mig så tar jag det till mig som om det vore mitt. jag använder hans flugor. bor i hans tjocktröjor i veckor i sträck. har hans mössa och halsduk bredvid mig i sängen tills de inte längra doftar som hans hud utan som allting annat. nu har jag hans armbandsur runt handleden. jag vill bara ha dig nära, förstår du inte det, jag har aldrig aldrig aldrig velat dig något ont. ett år sedan allting började nu och jag trodde aldrig att det skulle bli du.
så don't think that I'm pushing you away when you're the one that I've kept closest
så don't think that I'm pushing you away when you're the one that I've kept closest
kanske mannen i den vita hatten 16 år senare
första dagen i gymnasiet och du gick ner för trappan och jag såg dig och såg dig och såg dig och slutade aldrig se dig. sista natten i gymnasiet och jag har fortfarande inte släppt dig och kanske aldrig kan släppa dig. så cirkeln är väl sluten på något jävla vis.
det är ju du. du som täcker många dagbokssidor och finns i många kryptiska blogginlägg och många drömmar om natten. dig som jag sträckt på nacken efter i alla skolkorridorer och ibland undvikit och ibland ställt mig för nära. det är ju du.
jag vet inte men kanske kommer jag aldrig kunna förtränga hur dina ögon formas när du skrattar och den där blicken du ibland gav mig, som om det var något bara vi förstod, eller hur precis den där nyansen av lila alltid får mig att tänka på dig. kanske kommer jag aldrig kunna sluta tänka tänk om. kanske kan jag aldrig komma undan det där varma och klibbiga du får mig att känna men det är jag för stolt för att någonsin berätta.
