come on skinny love just last the year

medan alla världar och illusioner krossas runt mig gömmer jag mig under duntäcken och längtar efter våren och ignorerar splittret som försöker ta sig in under huden och låtsas att något väntar på mig också.


vintertid

Så mörkret har landat och världen är tystare och kallare och snön är isolering och den järngrå himlen stötdämpar hoppet. Vi gömmer oss i lågmäldhet, bäddar ner oss i vaddering.

Jag vet inte om det har med min post-potter depression att göra eller om det bara är känslan av alltets konstanta svärta men varje gång jag passerar någon på gatan önskar jag att de ska sänka en kniv mellan skulderbladen.

Kanske slita av muskler och nervtrådar och artärer och allt som gör ont. Så att jag får passera till andra sidan och kanske äntligen sova ut.


världens mest sönderciterade låt men den är sann så skitsamma

står i din port står bara still/för en minut sen var du min/en tredjedel av den jag var går hem/för en är krossad/en är din


det är allt jag kan tänka på.
och hur många gånger vill man bygga upp det igen?
när det bara rivs ner?

och han säger: om man är kära så är det lätt. okomplicerat.
men det är så jävla mycket bullshit.

det kanske kommer en förändring

i alla fall så är han sådär bred över axlarna och lång hals och mörka lockar, och man ska aldrig säga aldrig, och han har det där som jag älskar, det där med att uttrycka sig i skrift, och vi pratar om musik och han skickar massor av jazz och säger: det är en hel värld som du inte känner till och jag vill ringa upp honom och viska i mörkret: så ta mig dit.


och kanske borde jag inte hoppas. men något finns där, en illusion i vilket fall och det är mer än damm&ingenting.


men jag är kär i bilden av dig inte i dig

det verkar så enkelt vännen ändå är det så obegripligt svårt

att vakna bredvid någon.

eller hur?
det är simpelt men vägen dit år lång&krokig&förjävlig.

söndag, 17:54

jag hittar hennes blogg och jag läser hennes livshistoria.


och jag vet allt jag har tänkt om henne, hur mycket jag har hatat henne, vilka som har garanterat mig:
du är så mycket sötare än henne
och jag vet vad hon tog ifrån mig.

men oavsett vilka märken det lämnat på kropp&hjärta så vet jag att jag hade varit någon annan idag.
kanske var det meningen att han skulle skapa mig; i vilket fall är det meningen att de två ska vara.

så du, tjejen: vi lär aldrig finna varandra men jag förlåter dig. han är en fin pojke och ni förtjänar varandra.


RSS 2.0