klara

Du kanske inte tror mig, men det går över

Jag vet att inget gör lika ont som att se någon man älskar mer än något annat gå utan att se tillbaka och veta, att det här är slutet. Det absoluta, oåterkalleliga slutet. Jag vet att du nyss kastat bort alldeles för mycket av din bästa tid på ett luftslott som denna Någon slog sönder med en blick.
Jag vet att du gråter hela tiden. Du gråter när du ser Någon långt bort i matsalen, du gråter när du ska sova för Någon har också sovit i den sängen, du gråter när du lyssnar på Håkan Hellströms Nu kan du få mig så lätt för att den är bakgrundsljud till ett av dina vackraste minnen, när Någon var den som kunde få dig så lätt.
Jag vet att alla säger samma sak: det ordnar sig. Det blir bättre. Tiden läker alla sår. Du behöver inte Någon. Någon var ändå inte rätt för dig. Någon var ett jävla svin och du kommer att hitta en annan Någon, en så mycket bättre. En Någon som aldrig gör dig ledsen.
Jag vet att ni sa för alltid och att ni trodde på det – i alla fall gjorde du det. Men låt mig förklara en sak för dig: för alltid är en lögn. Det är fin plats du kanske sett på bild någon gång men det finns inte egentligen. En av naturens lagar är att den ständigt vill förändras. Allting utvecklas ständigt. Därför kan inte för alltid finnas.
Vilket också betyder: att du kommer att sluta gråta. Du kommer att bli arg istället. Sedan kommer du att bli tom. Du kommer att försöka fylla det tomrummet med andra men det kommer inte att hjälpa. Du måste ge det tid.
För sedan kommer du att upptäcka att du fylls på igen helt av dig själv och blir större och starkare och bättre än vad du var förut. 

Jag vet att det känns som slutet av världen, men jag ska berätta en sak: alla klyschor stämmer. En dag kommer du vakna och inse att det inte gör ont längre. Som om hjärtat var ett par nya skor som svidit och värkt men nu har du gått in dem. Inget varar för alltid, inte ens det här.
Jag står på andra sidan och kan intyga. Det går faktiskt över.
Och Nu kan du få mig så lätt får mig inte längre att gråta.

jag hatar mig själv så jävla mycket just nu.
aldrig kan jag räcka till. aldrig någonsin.

jag hatar min prestationsångest och mina äckliga ambitioner som jag inte vet var fan de kommer ifrån som aldrig ger mig ett jävla break.

jag har sex MVG säkrade av de tio kurser som jag kommer att ha läst klart till sommaren, och får med största sannolikhet MVG i åtminstonde två till av dem och det är inte helt omöjligt att kamma hem de två sista heller.

OCH JAG SITTER OCH HAR FREAKIN ÅNGEST OCH PLUGGAR IHJÄL MIG.

jag kommer bränna ut mig när som helst. önskar att jag kunde slappna av men det kommer jag aldrig kunna göra. kommer aldrig kunna låta mig själv.
inte förrän alla uppgifter är färdiga och jag har fått mina betyg.