om tjugoelva
i januari försökte jag förneka att jag var olyckligt förälskad med bra och mindre bra hångel, dansade fastän hjärtat brast och längtade bort.
februari kom han äntligen hit och allt var så bitterljuvt så jag ägnade mig åt OC och musik istället.
mars var vemodig och jag saknade alla pojkar jag någonsin haft ungefär.
i april träffade jag hipsterpojken och vi gick på långa promenader och rökte och jag kände våren i hela kroppen.
precis i maj tog jag i sönder det och gick sedan runt och kände mig tom tom tom.
juni hånglade jag sönder och var sommarlycklig och det var peace&love och bara fint att leva.
juli började så himla bra med london men blev sedan den värsta månaden någonsin. för sådant får bara inte hända.
augusti var mest ångest men samtidigt fina vänner och ny kärlek.
i september blev han min.
oktober var mest längtan bort från hösten.
november var ett virrvarr av skolarbete, ångest och kyssar.
och i december sa jag till den andra killen någonsin att jag älskar honom och ingenting annat spelar särskilt mycket roll.
där har ni min årssammanfattning.
/god jul eller så/
och stjärnorna är fler än någonsin förut, man blir andlös, mållös tappar fattningen av det stora, stora som breder ut sig längre än vad som går att se. just då, när jag ser jupiter och orions bälte i ögonen så känns du så himla nära. snart sex månader sedan du försvann, men vi glömmer aldrig. för oss är du alltid en del av stjärnhimlen.
varför du är min favoritmänniska
"skjut mig snälla?"
"fast vem ska jag då snacka konst med? eller filosofera om livet med? ack, du får nog leva är jag rädd."
skolmatsalen, 12:50
"jag säger inte att det är något fel på din personlighet, du är en underbar människa, och jag älskar dig klara, som din vän."
att sitta i matsalen i timmar och prata om inget (fast mest allt) och veta att det finns ingenting, i n g e n t i n g som jag kan säga för att skrämma bort dig nu. att ta dig i handen inte för att jag vill något utan för att mänsklig kontakt är fint och jag vet att det gör dig lycklig. att skratta tills läpparna spricker och veta att du är på min sida.
åh min finaste fina vän, vad skulle jag inte göra för dig.
men allt det där som lämnar själen oförstörd/har alltid lämnat mig så oerhört oberörd
anton kristiansson marry me
precis det här
"
och jag vet att han inte är den snyggaste killen i världen men när jag vaknar bredvid honom och hans ögon är så ljusa och klara och hans hår ligger i mjuka vågor över pannan och hans tunna hud spänner över senor och skelett, då har jag aldrig sett något vackrare i hela mitt liv
holy moley me-oh-my
while you were sitting in the backseat
smoking a cigarette you thought was going to be
your last
I was falling deep, deeply in love with you
the thought of us coming to dust
det är så konstigt, för när jag träffar dig nu undviker jag din blick och vänder mig bort så fort jag kan för du är fortfarande samma men jag har ändrats alldeles för mycket. på ett sätt skäms jag över att någon så tom som du kan ha betytt så mycket för mig. men jag var femton och helt söndertrasad och förstod alldeles för sent att du aldrig gjorde något för min skull utan bara för din egen.
men ändå; när jag hör de där textraderna med den välbekanta rösten och du ler över mikrofonen så lägger sig trygghetsvärmen i magen. precis som förut.
