klara

*

väckarklockan ringer men vi snoozar och genom persiennen smyger ljuset in. han ligger på sidan, med ansiktet mot väggen. jag lägger mig där, så nära det går, med ansiktet placerat mellan skulderbladen. drar in den tysta varma doften av hans hud och känner hjärtat brista när jag tänker på att antalet nätter som denna är begränsade och snart får jag kanske inte ligga här längre.

försöker uppskatta var staketet stod, var vi sov första natten. var vi träffade Jack och de fulla snubbarna som skulle ha en presentation på jobbet dagen efter men somnade på marken precis som vi. var vi väntade på armbanden. där sov vi andra natten, bråkade med spanjorer och träffade fler som oss. det kan ha varit den bästa natten i mitt liv, trots att kylan kändes igenom tidningar och regnet duggade, för jag var omringad av vänner och gemenskap och den mysigaste filten någonsin och under mitt paraplytak var det som en egen värld. där var röda mattan som under en kort men intensiv tid låg under fantastiska människors fötter. jag tittar upp där den gigantiska storbildsskärmen var men ser bara molnig himmel. fontänerna är fyllda.

det enda som är detsamma är skärmen som räknar ner till OS och som hjälpte oss att hålla koll på antalet timmar och minuter. till slut går jag upp till mcdonalds och allting här känns så hemma men så långt borta, som något jag bara drömde. kanske var de där julidagarna det bästa jag gjort i mitt futtiga liv.