/for you i'd bleed myself dry/
om en bokmal
Jag har alltid älskat böcker. Jag läste flytande vid fyra, blev ibland ombedd att läsa högt för mina klasskamrater i sexårs, fick de svåraste läsböckerna i lågstadiet, plöjde igenom första Harry Potter-boken innan jag börjat skolan, läste Jules Verne innan tonåren. Även om antalet böcker jag tagit mig igenom per år och vilken typ de har varit har varierat så har de alltid varit där. Närvarande. Stående på hyllorna i mitt rum, bara väntandes på att jag ska ha tid för dem igen.
I skolan började jag knåpa ihop små berättelser. Först om ljus som var rädda för att släckas och en kaktus som kände sig utanför, en sjuårings försök att kanalisera sin rädsla för döden och den universiella känslan av att vara ensammast i världen. Sedan försökte jag bygga upp egna fantasyvärldar för att fly från den ständiga besvikelsen vardagen var, för att till slut kanske mest reflektera mitt eget liv.
Kort sagt; orden har alltid funnits i mitt liv. På samma sätt som jag har vårdat och format dem har de vårdat och format mig.
Och nu, när jag påbörjar mitt projektarbete, mitt första stora litterära projekt om ett ämne som jag verkligen känner något inför, känner jag det mer än någonsin. Det här är vad jag måste göra med mitt liv. Känslan det ger mig är inte lik något annat - det är som att vara kär, fast stillsamt. Ungefär som meditation. Ett lugn infinner sig. En renhet.
Låt mig skriva eller låt mig jobba med bokredigering eller låt mig hålla på med engelsk översättning. Vad som helst som ger mig en chans att känna såhär mest hela tiden.
>
desperate for changing/starving for truth/i'm closer to where i started/chasing after you/i'm falling even more in love with you/letting go of all i've held onto/i'm standing here until you make me move/i'm hanging by a moment here with you
♥
du har i alla fall den finaste utsikten.
men vilken sorts tröst är det när man står på knä i blött gräs framför ett provisoriskt kors med ditt namn på.
kom tillbaka, det är allt jag tänker när vi sitter alla fyra en bit bort mot ett träd och låtsas att vi inte gråter. kom tillbaka. du blev aldrig färdig här.
