att vara tillsammans är att vara tillräckligt långt bort från allt annat
jag och pojken med de leende ögonen dricker vin ur petflaska och gör sånt man inte pratar högt om. tror inte att det finns något min hud gillar mer än hans. han rör vid mig i sömnen och håller om mig när jag inte förtjänar det. sedan står vi vid busshållsplatsen och röker. han ska få åka härifrån en vecka, jag har ingenstans att ta vägen. inte har jag några ord att säga heller men jag tror att han vet ändå.
ett fan girl-ögonblick
mitt finaste sommarminne i niotillfems blogg. man kan bli genomglad för mindre.
vemod #5
går på promenad och det är så klart i luften, solen värmer när man blundar mot den och så länge ögonen är slutna kan man tro att det är vår, att en sommar full av möjligheter och ljus närmar sig. men när man ser sig omkring så blir löven gula på trädarmarna och ibland smyger sig en riktigt kylig vind på och visst kryper mörkret närmare.
om en flicka på ett tåg
snett mittemot mig tvåhundra kilometer i timmen förbi småstad efter småstad -
färgglada strumpbyxor, jeansklänning med hängslen. välkammat hår, hon sätter fast klämmor i luggen med klumpiga händer och fumliga fingrar på småbarns vis. hon får prata med pappa i telefonen och skrattar högt med öppen mun och små tänder.
jag säger inte att jag tänker-
att jag vill-
men hon får det att värka i magen. kanske en dag sitter jag också i tvåhundra kilometer i timmen förbi småstad efter småstad med någon framför mig som är hälften mig och hela mitt hjärta.
men du du sätter höstsolen i eld
/behöver inga ord just nu
om den allra viktigaste delen av min barndom
Sedan den 13:e juli har jag försökt skriva det här inlägget, försökt hitta ord som räcker till, som kan förklara. Men om man inte redan vet så finns det inget sätt alls att säga det på. Det går inte att förklara lyckan och sorgen och vänskapen och kärleken, kärleken, kärleken. Så det här är det enda jag har:
Tack, JK Rowling. Tack, Harry Potter.det är höst nu
och jag tänkte skriva om hur allting är vardag och trist men det är inte riktigt sant:
för vi sitter på ensamma på bussen hem och han säger vi skulle kunna fast det gör vi inte men tanken och en hand uppför låret räcker långt. jag får en ny vän. på kvällarna lyser stjärnorna som fräknar på himlen. helt plötsligt öppnar någon ny upp sig och man kommer lite närmare. någon delar ett paket kakor och en cigg en måndagskväll. det finns saker att se fram emot, saker att göra, ett liv att leva.
