det är höst nu
och jag tänkte skriva om hur allting är vardag och trist men det är inte riktigt sant:
för vi sitter på ensamma på bussen hem och han säger vi skulle kunna fast det gör vi inte men tanken och en hand uppför låret räcker långt. jag får en ny vän. på kvällarna lyser stjärnorna som fräknar på himlen. helt plötsligt öppnar någon ny upp sig och man kommer lite närmare. någon delar ett paket kakor och en cigg en måndagskväll. det finns saker att se fram emot, saker att göra, ett liv att leva.
Kommentarer
Trackback
