om att trots allt bara vara människa
ja
jag borde gå
men
köttet är svagt
och ja, jag borde gå, jag borde dra mig tillbaka, jag borde stänga dörren nu.
men köttet är svagt.
jag vet att jag håller på att förlora.
men köttet vet inte. köttet kommer inte att se var vi är på väg förrän det ligger där, överkört, blödande, svidande och undrar vad fan det var som hände.
jag vet. men köttet är så jävla, jävla svagt.
jag vill dra mig ur men vet inte om jag kan. det finns väl fortfarande någon blåögd förhoppning kvar.
jag borde gå
men
köttet är svagt
och ja, jag borde gå, jag borde dra mig tillbaka, jag borde stänga dörren nu.
men köttet är svagt.
jag vet att jag håller på att förlora.
men köttet vet inte. köttet kommer inte att se var vi är på väg förrän det ligger där, överkört, blödande, svidande och undrar vad fan det var som hände.
jag vet. men köttet är så jävla, jävla svagt.
jag vill dra mig ur men vet inte om jag kan. det finns väl fortfarande någon blåögd förhoppning kvar.
cruel town, it's a cruel town
det finns kvällar som den här, när min längtan bort härifrån, från förortens gråskala&låtsasliv, växer sig starkare än allt annat, starkare än längtan efter sms&ångest inför morgondagen.
när det enda jag vill är att leva där jag känner mig mest hemma. spårvagn över kullersten, mötas av dialekten, vandra längs avenyn.
då sätter jag igång den här spellistan och sluter ögonen:
GBG/romantik/dekadens
full av musik som låter mig låtsas att det på riktigt är min stad också.
göteborg, en dag ska inget kunna skilja oss åt.
förutom kanske kärlek. kärlek kan få skilja oss åt. eventuellt.
när det enda jag vill är att leva där jag känner mig mest hemma. spårvagn över kullersten, mötas av dialekten, vandra längs avenyn.
då sätter jag igång den här spellistan och sluter ögonen:
GBG/romantik/dekadens
full av musik som låter mig låtsas att det på riktigt är min stad också.
göteborg, en dag ska inget kunna skilja oss åt.
förutom kanske kärlek. kärlek kan få skilja oss åt. eventuellt.
några dagar för sent men ändå
två år nu alltså
och jag minns fortfarande:
hans rygg vänd åt fel håll
alla ord han inte sa (och de sa allt)
andnöden gråten asfalten mot kinden
sömnlösa nätter byxorna som satt för löst efter fem tappade kilon på en vecka
men jag har kommit så långt ifrån det där nu
det är klart, senaste tiden har haft klara 2009-vibbar. men det är väl den tiden på året helt enkelt.
2011 års version tänker möjligtvis kanske bara le sentimentalt och sedan fortsätta.
och jag minns fortfarande:
hans rygg vänd åt fel håll
alla ord han inte sa (och de sa allt)
andnöden gråten asfalten mot kinden
sömnlösa nätter byxorna som satt för löst efter fem tappade kilon på en vecka
men jag har kommit så långt ifrån det där nu
det är klart, senaste tiden har haft klara 2009-vibbar. men det är väl den tiden på året helt enkelt.
2011 års version tänker möjligtvis kanske bara le sentimentalt och sedan fortsätta.
på väg hem från tåget, 00:28
det finns inga stjärnor över mig, bara avgasmoln, och kylan angriper varje millimeter oskyddad hud och säkert som sjunger i mina öron ber mig att DANSA FASTÄN HJÄRTAT BRISTER
och det är precis vad jag gör, jag snurrar och sjunger och hoppar och dansar fastän hjärtat brister, på väg hem i min kalla, tomma förort. försöker dansa bort den där känslan, den som känns som 2009 fast märkligt avtrubbad.
tänker att jag önskar att jag var full.
och det är precis vad jag gör, jag snurrar och sjunger och hoppar och dansar fastän hjärtat brister, på väg hem i min kalla, tomma förort. försöker dansa bort den där känslan, den som känns som 2009 fast märkligt avtrubbad.
tänker att jag önskar att jag var full.
en hälsning från en decembernatt
De alldeles för långa, alldeles för ensamma nätterna staplas på hög. Någonstans kan jag konstatera, i virrvarr av musik på för låg nivå och sms man ångrar att;
mitt immunförsvar är felfokuserat. Varför bry sig om virus och mikroorganismer när min svagaste punkt ständigt terroriseras?
Jag blir aldrig sjuk och snälla, vita blodkroppar. Jag skiter i feber och förkylningar. Ta hand om mitt bultande hjärta istället. Skydda mig från önskan om en arm runt axlarna och en varm kropp under täcket.
Jag ägnar fler alldeles för långa, alldeles för ensamma nätter åt att känna kring kanterna runt hålen i hjärtat. Känner var det krampar och var det svider.
Tydligen ska tårar vara som ett yttre försvar och då är det inte konstigt att jag aldrig blir sjuk.
mitt immunförsvar är felfokuserat. Varför bry sig om virus och mikroorganismer när min svagaste punkt ständigt terroriseras?
Jag blir aldrig sjuk och snälla, vita blodkroppar. Jag skiter i feber och förkylningar. Ta hand om mitt bultande hjärta istället. Skydda mig från önskan om en arm runt axlarna och en varm kropp under täcket.
Jag ägnar fler alldeles för långa, alldeles för ensamma nätter åt att känna kring kanterna runt hålen i hjärtat. Känner var det krampar och var det svider.
Tydligen ska tårar vara som ett yttre försvar och då är det inte konstigt att jag aldrig blir sjuk.
i dream a dream that can't come true
jag placerar honom på skalan någonstans mellan omöjlig och orealistisk och tänker på den tilltagande mängd pojkar jag kysst den senaste tiden.
jag vägrar tänka på:
- att jag kanske troligtvis antagligen gjorde det för att bevisa för mig själv. att jag inte bryr mig
- att jag fick anstränga mig för att inte tänka på honom med en annan pojkes ansikte mellan mina händer
- hur djupt nere i skiten jag egentligen är nu
- att jag ändå aldrig skulle dra mig ur utan jag kommer slås till marken så jävla hårt och det kan hända imorgon (helst) eller det kan hända om tre fyra månader
- hur mycket jag önskar att han kunde vara på andra änden av skalan (eller andra sidan om min dörr)
- hans röst och humor och saxofonen och allt han vet om fåglar och hans fantasi och hans eviga överraskningar
Dag 28 – Tre önskningar
att sommaren aldrig tar slut
att pojken med överraskningarna (ni lär få höra mer om honom) kunde komma hit någon jävla gång
att 2011 blir precis så flippat och roligt och vilt som det hittills har varit
Dag 27 – Hur jag har sett ut de senaste åren
den här har jag fasat över. dels för att jag inte riktigt vill se tillbaka på det sättet och dels för att jag har hållt mig själv utanför den här bloggen så mycket jag kunnat.
en gång i tiden var jag liten och oskyldig, brunhårig och osminkad
sen försökte jag väl hitta någonstans där jag hörde hemma så jag färgade håret svart, hade för mycket klämmor och för mycket kajal och folk ropade emo efter mig i korridorerna
ett tag var det ganska okej. hade mycket baggy-byxor och så.
sedan inleddes mitt svarta år och jag startade det med att färga håret rött och sluta sminka mig ungefär.
någon gång sen började jag lyssna mycket mer på svensk musik och blev poppigare och började sätta upp håret sådär någon gång ibland.
nu för tiden sminkar jag mig inte så mycket och fixar inte håret så mycket och tar mest på mig det jag känner för. rätt skönt alltså.
förut blev folk förvånade när jag hade strumpbyxor, nu har jag det nästan jämt.
en gång i tiden var jag liten och oskyldig, brunhårig och osminkad sen försökte jag väl hitta någonstans där jag hörde hemma så jag färgade håret svart, hade för mycket klämmor och för mycket kajal och folk ropade emo efter mig i korridorerna ett tag var det ganska okej. hade mycket baggy-byxor och så. sedan inleddes mitt svarta år och jag startade det med att färga håret rött och sluta sminka mig ungefär. någon gång sen började jag lyssna mycket mer på svensk musik och blev poppigare och började sätta upp håret sådär någon gång ibland. nu för tiden sminkar jag mig inte så mycket och fixar inte håret så mycket och tar mest på mig det jag känner för. rätt skönt alltså. förut blev folk förvånade när jag hade strumpbyxor, nu har jag det nästan jämt.Dag 26 – Ett fint minne
jag har skrivit om så många av mina allra finaste minnen redan. det är väl det enda jag skriver om.
men det här är lite annorlunda:
Jag tror att det var 2005. Eller 2006. Jag tror att det var på sommaren eller våren. Kanske var det lov, eller så var det en fredag. Men det är inte det viktiga. Det viktiga är att det var natt, och det var sent, och i en villa i en förort satt fyra flickor i någon form av ring bland luftmadrasser och täcken. Mörkret var som en stilla del i samtalet och vi pratade tyst, som i en kyrka.
Kanske pratade vi om döden. Eller så var det jordens undergång. Det var i alla fall tung stämning. Som om det var åska på väg.
Och även om vår femenighet inte var fullkomlig ännu, även om så mycket mer skulle komma och vi var så oskyldiga då så var det ögonblicket ändå perfektion.
Mittemot mig satt en av de bästa människorna jag visste (vet). Hennes stora gröna ögon var fulla av tårar och jag kommer inte ihåg vad hon sa men jag tror att hon sa att hon var rädd och jag minns att jag tänkte att jag har aldrig sett henne så vacker. Även nu, när hon växt upp till en skrämmande snygg ung kvinna, är det något i det ögonblicket jag tänker på ibland. Kanske sårbarheten och det tveklösa sättet hon öppnade sig på.
Oavsett vad som händer, så kommer ni aldrig att försvinna ifrån mig. Att lämna er bakom mig vore att lämna halva mig.
men det här är lite annorlunda:
Jag tror att det var 2005. Eller 2006. Jag tror att det var på sommaren eller våren. Kanske var det lov, eller så var det en fredag. Men det är inte det viktiga. Det viktiga är att det var natt, och det var sent, och i en villa i en förort satt fyra flickor i någon form av ring bland luftmadrasser och täcken. Mörkret var som en stilla del i samtalet och vi pratade tyst, som i en kyrka.
Kanske pratade vi om döden. Eller så var det jordens undergång. Det var i alla fall tung stämning. Som om det var åska på väg.
Och även om vår femenighet inte var fullkomlig ännu, även om så mycket mer skulle komma och vi var så oskyldiga då så var det ögonblicket ändå perfektion.
Mittemot mig satt en av de bästa människorna jag visste (vet). Hennes stora gröna ögon var fulla av tårar och jag kommer inte ihåg vad hon sa men jag tror att hon sa att hon var rädd och jag minns att jag tänkte att jag har aldrig sett henne så vacker. Även nu, när hon växt upp till en skrämmande snygg ung kvinna, är det något i det ögonblicket jag tänker på ibland. Kanske sårbarheten och det tveklösa sättet hon öppnade sig på.
Oavsett vad som händer, så kommer ni aldrig att försvinna ifrån mig. Att lämna er bakom mig vore att lämna halva mig.
Dag 25 – Det här saknar jag
allas frågor: när är det officiellt?
skitsamma, för vi visste. och det var allt som spelade någon roll.
hans halsband alltid runt min hals. hans sms alltid under lektionerna. han han han hela tiden i mitt huvud.
han var inte perfekt men han var perfekt för mig. från april någon gång till juli någon gång var han allt jag ville ha.
och nu när jag sitter i mitt iskalla rum i iskalla januari vill jag bli den han fick mig att känna mig som.
Dag 24 – Det här får mig att må bra
sommarnätter. skratta tills käken värker. att få det jag vill ha. när man älskar någon så att det känns fysiskt. att hångla. när jag är tillräckligt full för att röka. mvg. att få vara någons. att kunna le när man tittar i spegeln. att skriva av mig. harry potter, kent, håkan hellström, markus krunegård, simon norrsveden, kristian anttilla och alla andra älsklingar. göteborg. internskämt. dialekter. att veta att någon finns.
typ så.
______
ja, jag tänkte göra klart de här i alla fall.
typ så.
______
ja, jag tänkte göra klart de här i alla fall.
