hur det gick till när tre månaders längtan/önskan fick sitt utlopp
Han var den jag placerade mellan omöjlig och orealistisk men nu står han framför mig på ica och väljer godis och ser ut/pratar/rör sig/doftar/ler precis exakt så som jag förväntade mig och går bredvid mig hela vägen hem och tittar koncentrerat på min favoritfilm utan att säga särskilt mycket och konstaterar att den var ju ändå rätt bra.
Det är nog någon sorts naturkraft närvarande, kanske magnetism, för när vi sedan flyttar närmare och hand rör vid hand och läppar prövar läppar så är det icke-stoppbart, icke-kontrollerbart och det naturligaste någonsin. När han bestämmer sig för att stanna över natten och jag somnar med hans värme i min säng så tänker jag att det är nog enda sättet det kunde sluta på.
Kommentarer
Postat av: Soph
så himla fint !
Trackback