klara

det var väl ganska länge sedan jag kände mig så pass hel
samtidigt så har jag inte känt mig så osäker på ett bra tag heller


jag hade väl glömt hur sårbar man blir av kärlek

glömt:
hur minsta lilla missförstånd känns när muren är borta
hur gamla sår alltidalltid rivs upp för på någon nivå är det samma sak. flicka träffar pojke flicka faller som en sten men det är alltid samma sår oavsett vems hand stenen ligger i
hur jäkla lätt det är att hamna i sängen med blicken mot väggen i flera timmar när man valt att skära upp sig och vika av sin hud för att någon äntligen ska få komma ända in igen bara för att få ett svar som inte var det man tänkte sig


men det är väl som en vis vän jag har alltid säger -
hate the game don't hate the player