att förstöra för sig själv är det enklaste i livet (part 10)

jag städar 2010 ur mitt rum, förbereder för nytt/spännade.
arbetar mig igenom högen bredvid byrån med biljetter/vykort/allmänt skit från i somras. genom flygbiljetter till new york, inträde till empire state building och informationsbroschyrer från disney world.
vet vad som väntar. fingrarna skakar så jag tappar en karta över manhattan.

där är halsbandet som han gav mig dagen vi kysstes första gången och han hängde det runt min hals och sa: så. nu måste du träffa mig igen.
armbandet jag stal för att jag konstant ville ha någon del av honom nära.
tröjan jag lånade när jag åkte till usa för att kunna känna hans doft och veta att han fortfarande fanns, som jag sov i och grät i alla nätter jag saknade honom så allt brände.
allergidropparna han hade här ifall katten fick hans ögon att klia för mycket, som de gjorde första månaden för att han inte ville avslöja att han var allergisk om det skulle bli några bekymmer.
musse pigg-nyckelringen hans mamma bad mig att köpa till sin samling men som jag aldrig fick chansen att ge till henne.
tröjan jag lovade att jag skulle köpa till honom, som fick mig att tänka på honom direkt när jag såg den, som jag först nu pillar bort alla lappar ifrån och tänker jag får väl sova i den då.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hur blev det med jazzpojken med de mörka lockarna?

2011-01-03 @ 05:20:41
Postat av: klara

jazzpojken med de mörka lockarna var lite för mycket arbete för lite för lite belöning tills jag kunde få honom. då var han inte så intressant längre.

2011-01-07 @ 15:48:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0