klara

det är fjorton minuter till bussen går och jag hatar minusgrader. står ändå still och röker två cigaretter på raken. camel activate smakar sommarlov och skolavslutning, som den första natten på mitt sista sommarlov när han fortfarande var en främling och jag kände mig så jävla odödlig och oövervinnerlig och ostoppbar. fan vad dum och naiv jag var. snöflingorna ser ut som körsbärsblad i gatljuset. undrar om det är bättre eller sämre nu, om jag är bättre eller sämre. bättre tror jag.

 

~*~*~*~*~*~*~*'~

 

lördag kväll och jag står på en full klubb och ser två band som är som oupptäckta öar, låtarna alldeles orörda av min falsksång och smutsiga tankar. tigger en snus och känner mig fan rätt snygg när nikotinet rusar genom kroppen. dricker bara en öl men huvudet är rusigt av värme, syrebrist och för lite sömn. det är egentligen en helt vanlig kväll, men det är första gången jag känner att det skulle kunna finnas ett liv efter honom. att jag inte kommer dö den dagen det tar slut. att jag kan vara hel helt på egen hand. det är det största som har hänt på mycket, mycket länge.