klara

det är torsdag och knappt kväll men vi köper ändå en flaska rödvin. min bästa vän sitter mittemot mig på dovas och jag gråter öppet. märker knappt att jag gör det längre. det droppar ner på bordet. vill inte vara ensam någonsin så får åka med honom hem och sova på hans soffa. tänker att om jag inte hade haft såna vänner som jag har hade jag gett upp för länge sen.

 

*

så fort jag är ensam känns det som om jag kvävs. fulgråter på tåget. ont i magen, skakar, fryser, svettas, all tid fokuseras på att inte lägga mig ner och skrika i snön. hemma ligger jag bara i sängen och kan inte röra mig. allt. gör. ont. äter inte på lunchen, jag går ute och kedjeröker tills händerna är röda och alldeles stelfrusna. de har huggit ner mitt favoritträd, det vackraste trädet jag visste. passerar stubben och hulkar ner i vanten. känns som jag förlorat en vän.

 

*

på julbordet är alkoholen gratis så jag fyller mig så gott det går. glögg, snaps, vitt vin, öl, rött vin, någon drink till efterrätt. vet inte när sprit blev min främsta problemlösare men så fort jag börjar känna värmen i magen mår jag bättre igen. tappar känsel i tungan av snapsen. vi åker in till stan, kommer in på en klubb vi är sex år för unga för. där och då kan jag bara skratta åt allt. åt schlagergolvet, åt medelålders män som grindar, åt att mitt hjärta gör så fruktansvärt ont. snusar utan att spy och mår ändå rätt bra. tills vi säger hejdå och jag sitter på nattbussen hem. ensam igen.