klara

Jag är så himla glad att jag har föräldrar som uppmuntrar mig att vara självständig och aldrig försöker hålla mig tillbaka. Min mamma reste ensam runt världen i två år efter gymnasiet, min pappa flyttade hemifrån när han var femton och de räknar kallt med att jag är ute ur huset inom två år. Att jag bygger upp ett eget liv då. De skulle aldrig låta mig stanna och ruttna och göra mig bekväm. De kommer att tvinga mig att ge mig ut och göra egna misstag så att jag också har historier att berätta.

Jag har ju rastlösheten i mig. Just nu håller jag den i schack med planering och drömmar och sommar men den kliar värre och värre varje dag. Ett år kvar. Ett år innan jag kan göra vad jag vill.