klara

jag tror att jag är kär i honom.



och jag vet inte om det beror på att det är så nytt alltihopa
(känns som om jag sovit ut för första gången på över ett år)
men det känns liksom inte


som att blöda ihjäl


lika tryggt som att våren kommer efter vintern


eller skört och bräckligt som ingenting annat


utan det känns mer som
att vara kär i livet fast i honom. liksom.


och mitt liv i stort känns såhär