klara

var inte så minnesvärd. jag var 13, det var sommarlov, han var min första pojkvän. vi hade tillbringat dagen ute i solen och han hade tagit min hand. sedan låg vi och tittade på någon dålig film med våra kompisar hånglandes i soffan bredvid.
så kysste han mig.

jag träffar honom ibland. vi brukar prata strunt mest.

en svårare fråga är min bästa kyss.
kanske med dansaren, för han hade de mjukaste läppar jag någonsin känt.
kanske någon av mina hyperromantiska i somras.
kanske när jag kom hem från konfalägret och hade saknat pojken i bitar.
eller han med skogsögonen som höll mig vaken en natt och när någon frågade vad har ni gjort då och någon annan svarade ser du inte hur röd hon är om läpparna? kunde jag bara le.

jag är inte beroende av nikotin eller alkohol eller knark men det här är väl min stora last.