klara

du vet det duggar sådär, sådär så att regnet känns som bara damm mot kinderna. sträcker ut handflatorna, vänder ansiktet mot himlen.
kent - gyllene år i öronen och det är inte kallt men en rysning kryper uppför ryggraden, det kanske är stjärndamm jag känner


jag har försökt
jag har försökt
och jag försöker igen
och jag fortsätter försöka för någonstans vet jag att det är värt det och han ska inte få dra ner mig igen, nej jag är klar med sånt, det är så jävla mycket roligare där uppe


tiden går
om hundra år
är vi stjärndamm min vän
och det är just därför jag inte kan slösa tid där nere