klara

i chris grönstedt har jag fått en vän jag inte vet vad jag skulle göra utan.

det finns få som ser på mig så lätt när något är fel. som lyssnar på samma sätt. som vänder sig till mig precis som jag vänder mig till honom.
vår relation är inte särskilt stabil utan följer en ganska jämn bergochdalbana. intensiv kontakt, sedan mindre och mindre, tala ut-samtal på msn om varför saker är så konstiga mellan oss och tillbaka till intensiv kontakt.
men jag vet. och han med. att oavsett var i bergochdalbanan vi befinner oss. så kommer han kutande om jag skulle be honom.
och därför älskar jag honom. för att det är allt jag kan be om.