klara

Inte för att jag tror att ni är så jävla intresserade av mig. Mest för att... jag vill, helt enkelt.


Jag heter Klara och jag är en flicka på 16 snart 17. Men jag känner mig mycket yngre.
Jag bor i en ganska tragisk förort utanför Stockholm där jag inte har några planer på att stanna.
Jag tror att jag tänker för mycket. På döden, på skolan, på framtiden, på vad folk egentligen menar när de pratar. Mest tänker jag kanske på kärlek och pojkar och känner den där bitande skräcken över att jag kanske aldrig hittar rätt, alternativt att jag har missat min chans. Ibland hatar jag mig själv. Ibland duger jag ganska bra.
Jag är väl ganska duktig. Inte bråkig. Inte strulig. Som folk är mest.
Skolan är viktig för mig. Det är därifrån jag får bekräftelse. En del ligger runt - jag pluggar. Inget får mig att må så bra som ett MVG.
Jag tror att jag uppfattas som ganska glad och det är jag väl ganska ofta. Egentligen är jag ganska simpel. På senaste tiden har jag däremot betett mig som en riktig fitta. Kanske är jag på väg in i någon form av vinterdepression. Däremot kan jag tycka om ensamhet och jag är väl ganska självständig, förstår inte folk som måste ha sällskap för att hämta mat och sånt.
Jag har inga intressen. Men jag gillar mina vänner och jag gillar att försöka skriva och jag gillar musik.

Mycket mer än så är jag inte.