♥
du har i alla fall den finaste utsikten.
men vilken sorts tröst är det när man står på knä i blött gräs framför ett provisoriskt kors med ditt namn på.
kom tillbaka, det är allt jag tänker när vi sitter alla fyra en bit bort mot ett träd och låtsas att vi inte gråter. kom tillbaka. du blev aldrig färdig här.
Kommentarer
Trackback
