trångsund, 06:39
vi står ovanför min uppfart och det är dags att säga godnatt. en sista kyss och sedan släpper han mig och vi tar några steg ifrån varandra och han ler, herregud, det där leendet, och då suger det till i bröstkorget. det känns som sorg och det var så länge sedan jag kände något och bara det får mig att vilja gråta. jag tänker på:
att jag bara känt i honom i sju timmar men de där ögonen, finaste spräckliga, och det där leendet, det där jävla leendet. att han ska följa mig hem men vi går förbi ett hus där jag vet att de är bortresta så vi hoppar över staketet och ligger i gräset tills man inte ens kan kalla det natt längre och han "jag vill lära känna dig" och jag kan inte avgöra om det är en billig replik eller om det är sanning men det gör inte så mycket. hur han ibland stannar upp med sin hand på min kind och bara tittar på mig och säger saker som "herregud". att han frågar om mitt nummer och jag ger honom det och det är inget vänta-tre-dagar-spela-svår utan ungefär tio minuter senare får jag ett hjärta i inkorgen. bräckligt/skört/vackertvackertvackert
Kommentarer
Trackback
