//////////////////
ditt leende på långt håll i korridorerna, alltid samma värme i din blick, alltid samma hårda kramar, alltid samma glada röst när du sa mitt namn. tänker på att jag en gång skrev en dikt om dig och dina ögon och hur gärna jag ville att jag skulle vara speciell för dig. hur jag ville att du skulle vilja ha mig. men det känns så löjligt långt borta. det där leendet känns närmre, och när du sjöng på skolavslutningen, och jag kommer ihåg den där gången på bobby när du sjöng den där sorgliga låten och hur jag lyssnade på inspelningen och ville gråta långt efter. jag träffade dig nyss, du var på festivalen och var så levande, dräggigaste jag sett med trasiga skor och sönderslitna jeans och stor humor, skrämde livet ur förbipasserande med vinkranen ur gylfen.
jag kommer sakna att möta dig i korridorerna, jag kommer sakna att se dig spela gitarr i en stor grupp men sjunga bara för din egen skull, jag kommer sakna att köra händerna genom dina lockar och försöka övertala dig att inte klippa dig, jag kommer sakna ditt självklara sätt och din nästan överdrivna värme. men vad är ord. de är meningslösa även om jag skriver dem i sten. du kommer aldrig läsa dem, du kommer aldrig veta det där jag kanske borde ha sagt.
vila i frid, simon. du lämnar ett hål efter dig.
Kommentarer
Postat av: b
<3
Postat av: Sarah
<3
Postat av: nora
<3
han gick i klassen över mig i min förra skola förresten
Trackback
