farsta centrum, 22:17

jag måste erkänna – trots hans smala läppar är det något speciellt med hans mun. hur han biter sig i läppen och ler, eller fuktar läpparna med allra yttersta tungspetsen, men mest kanske rösten som kommer ur den. stark på det bästa språket jag vet som sjunger ord som jag önskar att jag hade skrivit.
han spelar akustisk gitarr och jag skulle vilja mäta hur knotiga hans fingrar är men är inte säker på vilken enhet jag borde använda och han är bara en i raden av sångare jag förälskar mig i för en kväll.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0