klara

det är någonting med dig; jag inser det mer och mer. någonting förbi kläder och musiksmak och skämten vi har. jag vet inte riktigt vad men det spelar ingen större roll, för just nu åker vi baklänges båda två och jag kan nog inte riktigt sluta le och varje gång jag ser dig le tillbaka så hisnar det i magen, verkligen hisnar, och det enda som gnager i mig är att jag vet hur jag kommer förstöra det.