21:15, kafé 44

allting är perfektion.
från de bruna kängorna, omsorgsfullt knutna, till den ljuslockiga luggen, som faller mjukt över pannan.
- fingrarna över basen, hur jeansen är upprullade, hans fötter som rör sig i en spasmisk dans över några decimeter scengolv, hans nästan slutna ögon, hur musklerna i hans arm rör sig, hans långa, smala hals.

men kanske mest
hans blick ner i golvet och det lilla, lilla leendet, han ser så blyg ut, tittar aldrig ut från sig egen värld där det är han och basgången, som om han vore rädd för att lyfta blicken mot oss och se hur vi ser på honom
och
hur hans ljusgrå tröja blir transparent i ljuset bakom honom, så när han rör sig ser jag hans midja avteckna sig i skarp kontrast under det lösa tyget, och trots att hans axlar är breda så är han så smal, och strålkastaren faller på hans nyckelben som är de skarpaste nyckelben jag sett i hela mitt liv, nog finare än alla andra någonsin, och när han byter bas så hamnar tyget lite snett så nästan hela axeln blottas
och jag tänker:

han är det vackraste jag sett.
och jag får nästan svårt att andas, ett nästan fysiskt begär och:

jag skulle kunna skriva en bok om hur vacker han är.


Kommentarer
Postat av: bäkka

det där är det bästa, när något är så snygg vackert fint att man får svårt att andas. det brukar hända mig när jag antingen ser ett snyggt klädesplagg i h&ms höstkollektion, en snygg pojke eller en schysst outfitbild.

(och ja, det är ett begär som kan döda en)

2010-10-09 @ 13:36:35
URL: http://knapptlovligt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0