ser du stjärnan i det grå?

jag stannar mest inne och när jag går ut i inte-vintern stannar jag bara för att trampa sönder vattenpölarnas tunna ishinnor. det krasar så tillfredsställande under kängsulor. det dundrar i huvudet, som ständig bakishuvudvärk fast minus själva fyllan. jag biter mig i handen för att lyckas hålla käften och får tunna röda cirklar som inte bleknar över natten. och så går livet sin gilla gång och jag väntar bara på solen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0