/och ziggy han förstod att jag som alltid varit stum behövde ord/

jag tror att jag vaknade mitt i en suck och när jag öppnade ögonen såg jag vad som hände precis innan vi somnade. gråt och skrik och mascarafläckar på ditt bröst. förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt viskade jag som en trasig skiva men du bara pussade min panna och höll mina bitar samman. jag undrar vad fan du gör med mig egentligen, vet att det bara är en tidsfråga innan du fattar vad alla andra redan vet. att det vore så jävla lätt att hitta någon bättre.
men varje gång jag säger sådär så kramar du luften ur mig och säger jag kommer inte gå det här kommer hålla länge länge länge och det är så svårt att inte tro dig. att du fortfarande kan se på mig med den där blicken är det märkligaste jag vet men jag tror att jag växer ihop litegrann för varje gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0