ett brev till himlen och jag hoppas att du ser allt jag skriver

jag undrar om du såg mig
när jag öppnade smset om dig kallsvettades och bröt ihop i köket. satt och frös i duschen trots hett hett vatten och hela rummet fyllt med ånga. ringde dit min fina vän och så fort vi såg varandra föll vi ner i någon sorts svaghetsgråt utan att kunna rädda varandra ens litegrann.
vi var många som grät och många som gråter och det har gått hundranittioåtta dagar sedan dess och hundranittioen sedan vi lät rislyktor med ditt namn på bli stjärnor över sjön.
och jag är livrädd för att glömma, livrädd för att alla andra ska glömma, så jag skriver ner allt jag tänker om dig, varje liten sak och hoppas att du läser det så att du vet också, simon, så att du vet att vi inte glömmer dig. om det finns någon som kan få mig att tro på något mer så är det du.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0