brev från en vårdcentral
jag förväntade mig nästan att ångra mig i sista sekunden. storma ut ur väntrummet, och precis som turk i scrubs säga något i stil med "my mole is a part of my identity". kanske skulle jag bli sentimental och tänka tillbaka på alla stunder min leverfläck funnits där för mig, alla gånger jag frånvarande suttit och petat på den i brist på något bättre att göra. kanske skulle jag inse vad den betyder för mig.
men det gjorde jag inte, såklart, för det vore urlöjligt. speciellt med tanke på att det enda den betyder för mig är komplex. jag gick in, la mig på bristen och lät mig bli bedövad och täckte för ögonen med ena handen för att låtsas att allt var precis som vanligt och snart kände jag hur det liksom kittlades men ont gjorde det inte. trots att hon skar i mig och sydde i mig, jag kände den sträva tråden över magen. och sedan åkte jag hem, en leverfläck fattigare men tre små stygn rikare. hon sa att det skulle bli ett vackert ärr.
Kommentarer
Trackback
