vemod #5

går på promenad och det är så klart i luften, solen värmer när man blundar mot den och så länge ögonen är slutna kan man tro att det är vår, att en sommar full av möjligheter och ljus närmar sig. men när man ser sig omkring så blir löven gula på trädarmarna och ibland smyger sig en riktigt kylig vind på och visst kryper mörkret närmare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0