klara

färgglada strumpbyxor, jeansklänning med hängslen. välkammat hår, hon sätter fast klämmor i luggen med klumpiga händer och fumliga fingrar på småbarns vis. hon får prata med pappa i telefonen och skrattar högt med öppen mun och små tänder.

jag säger inte att jag tänker-

att jag vill-

men hon får det att värka i magen. kanske en dag sitter jag också i tvåhundra kilometer i timmen förbi småstad efter småstad med någon framför mig som är hälften mig och hela mitt hjärta.