.
ibland undrar jag om jag har känt allt som jag kommer att få känna. inget inget inget bränns längre, hur mycket jag än vill att det ska göra det. inte ens när jag står på garagetaket med regnet trummande runt mig och röker känner jag någonting. bara tomt. han försvinner, men jag känner inget. bara huvudvärken och en konstant trötthet.
kan knappt komma ihåg hur det kändes att vilja slita hjärtat ur bröstkorgen, att vilja ställa sig på ett bord i matsalen och skrika, att vilja skära av sig all hud. istället bara rycker jag på axlarna och somnar om.
Kommentarer
Trackback
