på väg hem från tåget, 00:28

det finns inga stjärnor över mig, bara avgasmoln, och kylan angriper varje millimeter oskyddad hud och säkert  som sjunger i mina öron ber mig att DANSA FASTÄN HJÄRTAT BRISTER

och det är precis vad jag gör, jag snurrar och sjunger och hoppar och dansar fastän hjärtat brister, på väg hem i min kalla, tomma förort. försöker dansa bort den där känslan, den som känns som 2009 fast märkligt avtrubbad.

tänker att jag önskar att jag var full.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0