klara

Vi går genom Skanstull och det känns precis som det borde göra, som det ska göra, som jag vill att det ska göra och hans hand i min är sval, nästan kall, och när vi väntar vid övergångsställena lägger jag huvudet mot hans bröst och jag känner hans kind mot mitt hår.

Han köper vegetariska grillkorvar och ler självsäkert och säger att det bara är en tidsfråga innan jag blir som han. Jag bara skakar på huvudet och låter honom hållas.

Och sedan sitter vi på en bänk i skuggan och han tar av sina vintage Ray Bans och bara ser på mig med mörka mörka ögon och det slår ut en värme under nyckelbenen och det enda jag vill är att han ska kliva ur hela second hand-vegetarian-söderböna-kaffeälskare-kärnkraftsdemonstratör-kostymen och vara sådär såbar som han är när han kliver ut från under solglasögonen och hans mörka mörka ögon bara ser på mig.