söndag, 17:54
jag hittar hennes blogg och jag läser hennes livshistoria.
och jag vet allt jag har tänkt om henne, hur mycket jag har hatat henne, vilka som har garanterat mig:
du är så mycket sötare än henne
och jag vet vad hon tog ifrån mig.
men oavsett vilka märken det lämnat på kropp&hjärta så vet jag att jag hade varit någon annan idag.
kanske var det meningen att han skulle skapa mig; i vilket fall är det meningen att de två ska vara.
så du, tjejen: vi lär aldrig finna varandra men jag förlåter dig. han är en fin pojke och ni förtjänar varandra.
Kommentarer
Postat av: rebecca
när man når dit, till det steget då man accepterar - då är man jävligt fri.
Trackback