klara

Jag hade en så underlig dröm i natt.

Jag träffade en doktor som gav mig en diagnos.
Han sa: man ser det så tydligt på dig. I ditt rörelsemönster.
Jag tänkte att jag alltid tyckt att jag inte rör mig som andra.

Han sa: här är ett nummer till en stödgrupp. Prata med dem. De kommer hjälpa dig att förstå.
Det kändes som om jag hade missat något.

Men jag gick till stödgruppen. De sa: det syns så tydligt på dig.
Och de sa: du kommer förstå. Vi vet att du inte förstår nu, men det kommer du att göra. För du är som oss.
Jag tänkte att jag inte förstod vad det var jag skulle förstå.

Men snart förstod jag. Det var något i våra tankesätt. De matchade och skilde sig från alla andras. Precis som våra rörelsemönster. Jag var som dem och de var som jag och det låg en djup gemenskap i allt det.

Sedan vaknade jag.