om katter och horor och katastrofer

Kära Du,
visst är det fantastiskt med de små insikterna man får ibland? Jag fick en ny senast i morse. Jag tänkte att: katter är ungefär som horor.
Jag antar att du inte förstår någonting just nu. Troligtvis sitter du och skakar på huvudet åt min dumhet och gör dig beredd att sluta läsa och låtsas som att du aldrig öppnade det här brevet.
Men det är för sent. Brevet är öppet.
Och det här är hur jag menar:
Katter är ungefär som horor. Ömhet bytes mot överlevnad. De svansar runt dig, spinner och lockar och älskar och sedan, när maten är slut, så försvinner de spårlöst. Man ser inte röken av dem. Förrän de blir hungriga igen.
Att jag alltid liknade dig vid en katt är inte relevant i sammanhanget men väl värt att notera.
Jag öppnade en tidning och den handlade om Haiti, om jordbävningen. Tvåhundratusen döda. Det går inte att förstå. Det är liksom för stort, du vet? Jag läste väl en halv artikel ungefär men sedan var jag tvungen att stänga tidningen och gömma den under lokaltidningen. Jag försökte låsa in tvåhundratusen döda och en jordbävning under tryggheten i dagens ros till postmannen och koppla era hundar hälsar arg tant.
Och det säger ju sig själv, det går ju inte.
Tidningen var öppen. Det var för sent.
Precis som med det här brevet.
I tidningen såg jag i alla fall en raserad stad och nittio procent av byggnaderna har fallit och jag tänkte på dig igen. Katastrof som katastrof. De hör ihop på något skevt sätt. Gemensamma faktorer.
Allting trasigt bakom.
Att jag nyss jämförde dig med en jordbävning (tvåhundratusen döda) är inte heller det relevant, men något att hålla i bakhuvudet. 

Jag skrev för att säga att jag inte tänker på dig längre.
Det här brevet handlar om katter och horor och katastrofer och likheterna till dig är bara en slump men kanske värda att komma ihåg.

Högaktningsfullt
Jane Doe

Kommentarer
Postat av: Sarah

Jag skulle vilja kunna uttrycka mig så bra dom sig, bara så du vet och så!

2010-01-19 @ 02:32:58
Postat av: Oskar

Mitt huvud står still. Eller nej. Det rör sig alldeles för fort för att det ska synas. Du skriver jättefint.

2010-01-19 @ 21:54:55
URL: http://alwaystwentyfive.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0