jag tror det knappt själv men sen i lördags vet jag nått som jag alltid velat veta
inte som markus att jag vet vad den sista jag älskar kommer att heta
men jag vet att jag finns kvar någonstans där inne
att hoppet finns att jag fortfarande tror att jag inte är
förlorad till cynismen
att jag fortfarande kan bära hjärtat i rockärmen
och inte under lager av pansar
sen i lördags vet jag nått som jag alltid velat veta -
att mina känslor ligger fortfarande utanför huden
det krävdes bara en natt bredvid någon som inte släppte taget
för att inse
att jag vet skillnaden mellan det bara djuriska och det som faktiskt känns
att det kan bubbla i mig som alltid
att jag vet hur det ska vara
det kommer göra ont när jag faller
(för faller kommer jag att göra)
men hellre att jag faller än aldrig kommer någonstans alls
fintelifint tycker jag och jag blir glad i hjärtat när jag läser det <3