om att bli 17
I en annan blogg, i en ledsnare tid, önskade jag att jag aldrig blev 16 för det var bara ännu längre ifrån 14 och:
14 år var allt vi var världen den har aldrig vart så bra
för 14 för mig var första kärleken.
En fin vän till mig sa att man vill väl alltid stanna kvar i åldern där man mötte kärleken först och det stämmer nog.
Men man tjänar 0 på att alltid vända sig tillbaka.
En annan fin vän kom med förslaget att 16 kanske också kunde bli lycklig och kanske till och med kär. Och det blev jag ju.
En dag skrev jag att 15 nog skulle hata 16 och att 14 nog bara skulle skaka på huvudet men kanske kan 17 bara skratta och gå därifrån.
Jag var 14 och kär, sedan var jag 15 och hatade allt och ville dö, sedan blev jag 16 och ägnade mig mest åt att leva.
Det är nog dit 17 vill också. Bara leva lite hårdare.
tycker jättemycket om din blogg. den påminner mig om hur det var att vara sjutton.
17 är en fin ålder, åldern alla är i som man vill vara liksom. Grattis<3
året som sjutton har hittils varit den bästa tiden i mitt liv, tror jag. och arton kommer säkert bli hårdare, mer händelserikt. men just nu, är jag sjutton. och är man sjutton får man göra vad fan man vill. man är inte myndig och man förväntas inte ta lika stort ansvar - man får leka pirat om man så önskar. men när man är arton kan man inte vara lika oansvarig och skita i allt. folk ser ner på sånna som gör det.
och man säger att när man fyller arton är man fri - jo, visserligen sant - men inte fan är man fri från plikterna och förväntningarna som hårt stramas åt.
= sjutton, frihetsåret och göra-vad-fan-man-vill-året.
(och ibland när man är sjutton år, träffar man fina pojkar som också är sjutton år och oansvariga, som man gör fel saker med och som får bo kvar i ens hjärta lite för länge. och ibland träffar man sånna pojkar som fyller rastlösheten och får livet att bli lite hårdare. och det får en att vilja vara sjutton för alltid)
